Vågor..

Det går upp och ner med mina depression, ena stunden är jag kalas glad, sen är det som en smäll i ansiktet så är jag hur deppi som helst, och ena stunden sitter jag med massa ångest..
Och det verkar inte bli bättre, jag förslog till gubben min att jag kanske skulle börja med antidepressiva tabletter igen, men då sa han att han ville hjälpa mig först på något viss...
Han har inte hjälpt mig något, för han vet inte hur han ska hjälpa mig och jag vet inte hur han kan hjälpa mig heller.
Hatar livet för tillfället!

Jag tror jag nästan har ångest för allt, jag får ångest för att sova, för att vara vaken, för att söka jobb, för att veta att de ska bli helg (på grund av att oftast vill A dricka, festa och träffa folk).
Jag har blivit väldigt folkskygg.
Om jag hade fått välja hade jag valt att låsa in mig i mitt hem resten av mitt liv och aldrig behöva gå ut (om jag inte behöver handla eller så).
Jag vill inte träffa någon längre, jag vill aldrig ha besök om det inte är av mina närmaste vilket är, min familj, F, T och några ifrån mina gamla orter som kommer <3
Jag har tappat massor och jag förstår inte varför?
Varför är jag rädd? Varför får jag ångest nästintill hela tiden?
Varför klarar jag inte det som jag en gång inte hade några alls bekymmer med?
Det tar knäcken på mig, hur kommer det bli sen om jag väl får ett jobb och måste träffa människor varje dag som jag inte känner, jag får ångest av bara tanken..
Jag vill inte göra något längre, jag har blivit världens tråkigaste människa!
Och jag tycker väldigt synd om min "sambo" som måste stå ut med mig, han som älskar att träffa nytt folk och att vara ute och festa..
Dock så försöker han väl nästan varje helg så vi ska dricka och sen att vi kanske ska ut, men jag får panik av det och vill verkligen inte, jag tror jag ska sluta dricka och bli nykterist och hoppas på att gubben min kan dra ner på sitt drickande igen..
Jag menar vi kan åka till en person och kanske ta en kopp kaffe eller något, men varför dricka alkohol?
Alla blir så konstiga av det, och ja ibland är det kul, men inte varje helg nästintill..

Ärligt så får jag panik ångest när jag vet att det är helg, just för jag är rädd att A ska fråga om vi inte kan åka till någon random och dricka lite, får jag vill ärligt inte de, hans kompisar är konstiga, en del av dem iallafall..
Jag vill flytta härifrån nu, så A och jag kan få umgås med roliga människor istället, såna som är som mig och A och inte försöker vara någon annan, så håll tummarna på att A får jobb där vi planerat att flytta till så vi kan flytta nu!

Good Luck to us //Klyven..